Ännu ett minne

Jag minns när jag kunde sitta och plugga och plugga. Jag hatade det, men älskade godiset jag fick av mamma för att jag var duktig. Jag kunde rabbla saker. Rabbla biologiord, eftersom det var jag faktiskt liiite duktig på.
Minns hur jag blev förhörd av mamma när jag satt i min snurrstol och snurrade. Hur jag faktiskt kunde svara på frågorna. Och den där härliga känslan av att "det här provet gick bra". Älskade när man bara fick ett poäng ifrån på matteproven, men att man sa "fan va dåligt!".. dock så tyckte jag ju inte om mitt slarvfel, men jag skulle ha älskat ett sånt litet fel nu.. 

over and out!
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0